Det är en saftig vidräkning med vuxengenerationens svek mot barn och unga. Gustav Fridolin nämner bland annat att:
- de som arbetar inom skolan, vården och omsorgen är 100.000 färre nu än 1990
- 250 fritidsgårdar har försvunnit
- 450.000 grundskoleelever saknar bemannat skolbibliotek
- arbetslösheten bland dem som är under 25 år är 25 procent och ökar nu snabbt
- i fattiga förorter är andelen unga sysslolösa ofta över 35 procent
- andelen unga som har svåra problem med oro, ängslan och ångest har tredubblats sedan 1990.
Han kallar åttiotalisterna för nedskärningsgenerationen, den första som inte har kunnat räkna med att få det bättre än sina föräldrar. Ett fast jobb och en egen bostad, det är sådant som många i min ålder bara drömmer om, säger Gustav Fridolin. Nedskärningarna har gjort åttiotalisterna rädda och många har i förbittringen irrat ut i rasismens träskmarker. Det finns minst fem tusen, kanske så många som femtontusen som mer eller mindre regelbundet besöker rasistiska hemsidor och många av dem verkar vara åttiotalister.
Till Gustav Fridolin och andra åttiotalister vill SAMBA säga: Det är möjligt att få en medvetenhet hos många människor om allvaret i det som Gustav beskriver. Och det är möjligt att en sådan medvetenhet i förlängningen ger den politiska viljan att stoppa den barnförstöring som ger 100.000 tals barn och unga förödande usla livsvillkor. På SAMBAs hemsida ser du hur SAMBA och 42 andra barnorganisationer målmedvetet jobbar med detta i kampanjen Kraftsamling för barnen.
Mats Lindkvist
